Om mig!
Jag är en mamma till två underbara tjejer som heter Kajsa och Klara. Kajsa är 8½ och Klara är 6½ år gamla. Vi bor i Dalsjöfors som ligger 1 mil utanför Borås.
Vid skilsmässan från barnens pappa för två år sen, bytte jag ut hus mot lägenhet. Inte för att jag ville! Jag var tvungen eftersom jag inte har ekonomi till annat. Visst är det skönt att slippa tänka på snöskottning och andra måsten med hus, fast innerst inne trivs jag inte att bo så här. Drömmen är att hitta mig ett hus och även en karl som kan hjälpa till förstås.
Hela mitt liv har mer eller mindre varit en berg-och-dalbana. Men det var först efter att Kajsa föddes som jag förstod att nåt var fel på mig riktigt. Än vet ingen VAD som är fel. Är jag bara en orolig själ? Lider jag av deppression? Har jag Borderline? Jag springer hos min terapeut en gång i veckan och har gjort det i 5 års tid. Ena veckan tror man att jag har social fobi. Nästa vecka är jag normal och har det bra, för att veckan efter igen vara så nergången att man bara gråter och har världens ångest. Så mycket har kommit fram och jag har svårt att hantera seperationrn av alla de slag. Enda sperationen som jag har mått bra av dock är den från barnens pappa. Vi hade det inte på något sätt dåligt, han var inte elak. Tvärtom, han var världens snällaste. Detta gjorde kanske mig till ett monster?
Mitt mål: bli trygg i mig själv till 100%!!!
